Vem är jag då?
Min kamp började på riktigt för ca sex år sedan, när min son var nyfödd. Den tiden när man aldrig fick sova mer än 1-2 tim i taget. Den tiden när man tvivlade på allt om sig själv, när jag inte levde upp till mina egna förväntningar på föräldraskapet.
På mig som mamma. När jag upplevde att man faktiskt kan bli irriterad på sitt barn. Det skulle jag aldrig ju aldrig bli..
Sedan dess har depressionen varit ett faktum, enda problemet är att jag själv inte insett det. Jag har förnekat, det är bara trötthet. Jag behöver bara vila. Problemet är bara att jag aldrig blivit pigg igen oavsett hur mycket jag vilat.
Nu är jag på väg tillbaka, upp ur djupet. Upp ur mina mörka och dystra tankar om mig själv. För det har ju bara varit tankar.
Den här bloggen kommer att vara en plats för mig att skriva av mig, kunna skriva ner mina tankar för att kanske kunna släppa dom. Lämna dom här och ta nya tag.
Jag kommer att skriva om mina dagar då jag känner att jag kan styra världen för att jag är faktiskt så bra. Jag kommer att skriva om mina dagar då jag vill gömma mig under en sten för att undkomma alla mina hemska tankar om mig själv.
Dagens bild illustrerar hur mina senaste 5 år sett ut.