Postpartumdepressionen och dess tankar.
Ganska snart efter hemkomsten, när jag förstod att jag och min man ALDRIG mer skulle få vara ensam, kom tankarna. Vi skulle alltid ha en till person mellan oss. Jag trodde på riktigt att vi aldrig mer skulle kunna se klart en film utan
en skrikande bebis. Jag trodde att jag ALDRIG mer skulle få sova. Jag hade tankar som sa att den här bebisen hade kommit emellan oss. Bebisen gjorde att jag inte fick sova, jag mådde så dåligt att jag inte orkade ta hand om varken mig själv eller
bebisen. På morgonen när min man kom hem från nattjobb satt jag i sängen och grät, där hade jag suttit hela natten. Det var det enda som gjorde bebisen nöjd.
Jag väljer att prata om bebisen och inte min son. Det gör helt enkelt för ont att prata och berätta om den tiden och att tänka att det var min älskade son som jag pratar om. Det finaste, mest omtänksamma, fantastiska och kärleksfulla. Min son.
Som jag är otroligt stolt över och faktiskt även över mig själv. Han har blivit en fantastisk individ, så något rätt har jag nog gjort. ❤️
Under åren har jag också lärt mig att det är viktigt att försöka komma underfund med vad jag behöver för att må bra. Nu har jag blivit lite klokare och valt att samla allt i en bok. Små saker jag kan få in i vardagen som faktiskt höjer grundstämningen
en smula.
Det kan vara att måla naglarna, gå en promenad, duscha och göra sig ordning även om man inte har något planerat. En eller två yinyoga övningar. Men mest av allt, att acceptera hur det man mår, jag har så länge försökt trycka undan mina känslor och
kämpat emot. Istället för att bara acceptera att jag mår så här just nu. Inget varar för evigt. Om jag kan acceptera att det är så här just nu och att det är ok, ja då sjunker axlarna ner snabbt. Lägger man också till några djupa andetag så blir
det ännu bättre.
Andas djupa, långsamma andetag, räkna vid varje utandning ändå upp till 20 och sen baklänges ner igen. Tappar du bort dig så börja om. Det är nämligen lätt att säga att man djupandas, men, om man räknar samtidigt så kan man inte tänka så mycket under
tiden.
Nu ska jag sova.
Varma kramar från
Veronica 💞
